Comments for Tchoupitoulas

Comment on Nästa gång jag är för trött för att läsa något bra, skall jag istället för [xyz] gå och lägga mig att sova by Caroline

Caroline — Wed, 25 Nov 2009 10:13:40 +0000

“Jag skall aldrig mer lägga in osäkra bokbeställningar när jag är sjuk, jag skall aldrig mer lägga in osäkra bokbeställningar när jag är sjuk!” Apuh.

Comment on “…un autre genre de plaisir que je trouve à ne sortir qu’à la nuit…” by Caroline

Caroline — Wed, 25 Nov 2009 10:12:36 +0000

Tack för textutdrag! Just det där med Prousts ihärdighet är så extremt tilltalande, tycker jag; just att han skriver _allt_, om än på ett annat plan än vad även Cărtărescu gör.

Det roliga (nåja) är att jag alltid tänkt tankar i stil med: “fjäril, bah! Mariah Carey!” Efter Cărtărescu ter den sig ist precis så värdefull som den ser ut.

Comment on “…un autre genre de plaisir que je trouve à ne sortir qu’à la nuit…” by Terese

Terese — Wed, 25 Nov 2009 10:06:09 +0000

Ur A Writer’s Diary : Being Extracts from the Diary of Virginia Woolf:

“Since I wrote, which is these last months, Jacques Raverat has died; after longing to die; and he sent me a letter about Mrs. Dalloway which gave me one of the happiest days of my life. I wonder if this time I have achieved something? Well, nothing anyhow compared with Proust, in whom I am embedded right now. The thing about Proust is his combination of the utmost sensibility with the utmost tenacity. He searches out these butterfly shades to the last grain. He is as tough as catgut and as evanescent as a butterfly’s bloom.”

Kan ej tänka fjäril utan att tänka Cartarescu. Ej heller Proust.

Comment on Nästa gång jag är för trött för att läsa något bra, skall jag istället för [xyz] gå och lägga mig att sova by mrs. B

mrs. B — Tue, 24 Nov 2009 11:18:39 +0000

“har romanen en egen webbsida, så är det inte en roman jag vill läsa” – haha, så bra skrivet!

Comment on Intelligentsians grande dame by gunnarstrandberg

gunnarstrandberg — Fri, 20 Nov 2009 13:33:14 +0000

Ja, håller med om det sista. Plötsligt en dag står de där, och vi har haft näsorna alldeles för djupt i någon annans röv för att ha kunnat se vad som pågått. Mest rädd är jag för den fallne poeten. Han är fruktansvärt skrämmande; hans blogg är navet i något väldigt väldigt läskigt. På väldigt kort tid har han lyckats samla till synes väldigt olika extremister, och ge de en gemensam fiende. Sedan blir det parti, sedan ? Om fem år är det inte lilla rädda Jimmie vi kommer att fasa över, det är den där fallne poeten. Oj. Blev lite upprörd.

Comment on Ack det torra berget och det svalkande vinet längs kustens stup by Caroline

Caroline — Thu, 19 Nov 2009 14:46:50 +0000

“Boken om San Michele” är verklig eskapism, ett slags livsporträtt (inflikat stora mängder skrock och vidskepelse) penslat med lättaste guldstoft; en biografi i en sagovärld — jag finner det hela ytterst märkligt, dock fascinerande.

Comment on Ack det torra berget och det svalkande vinet längs kustens stup by On Word Arts

On Word Arts — Thu, 19 Nov 2009 10:35:53 +0000

Lika krämfet tipskavalkad som blad. Munthe gör sig påmind alltför ofta för att förbigås. Merci!

Comment on Jag ser framför mig hur varje erfarenhet ovanpå en text skapar ett slags medvetandets sprawl: det är elektriskt! by LH

LH — Fri, 06 Nov 2009 19:08:35 +0000

Ja,
varför skriva
?

Comment on En ofräsch känsla av 1950 by Caroline

Caroline — Fri, 06 Nov 2009 14:56:14 +0000

Visst kan det vara obehagligt att bli stereotypad och generaliserad av människor man aldrig har träffat, dock är det min erfarenhet att det är något man får ta, helst med en nypa salt, när man bloggar eller på annat sätt finns tillgänglig för alla med en tidningsprenumeration eller internetuppkoppling. Säkert är de flesta av oss skyldiga till att någon gång, speciellt i ett uppretat tillstånd, ha gjort det.

Jag har aldrig tagit testet över vilken litterär figur jag liknar, däremot har Facebook ett test på vilken död rockstjärna man är, och där “blev” jag Frank Zappa. Som jag f.ö. vet lika lite om som jag gör Nick Cave.

Comment on En ofräsch känsla av 1950 by bernur

bernur — Fri, 06 Nov 2009 14:34:57 +0000

Ok, nu tillhör denna polaritet, i den mån det är en sådan, Benjamin Mosers bok: det är han som referar till hur Clarice har beskrivits.
Brasilien på 50-talet var förvisso något helt annat än Sverige på 00-talet. DÅ och DÄR var det något annat att vara lesbisk än att vara hemmafru.
Men jag måste säga att jag blir lite illa berörd när någon som (troligen) inte har träffat mig drar slutsatser om min person. Jag är inte särskilt konventionellt stereotypisk när det gäller könstillhörighet(er): varje gång jag gör ett test på vilken litterär figur jag mest liknar blir svaret Jane Eyre.

Comment on En ofräsch känsla av 1950 by Caroline

Caroline — Thu, 05 Nov 2009 21:38:03 +0000

Utstuderat provocerande! Ety du har ingen aning om huruvida jag öht önskar ge sken av ngnting, och om så är fallet, vad detta skulle vara.

Vad man finner relevant är högst individuellt, även det man ev. klassar som “öppet tänkande”.

I min värld (min!) kan hemmafru aldrig vara motpol till lesbisk. I min egen forskning, vilken, det måste medges, har berört södra USA, inte Brasilien, har hemmafru heller aldrig använts som motpol till lesbianism. Är det dock så i Lispectors värld, så köper jag det. Jag har läst alldeles för lite av henne för att ge mig in i en diskussion, men jag tackar dig för att du tog dig tid att delge dina tankar, du har förklarat denna hennes typ av polarisering för mig.

F.ö. vet jag inte huruvida de tankar som litteraturen leder in dig på är banala, eller ngnting öht om Nick Cave.

Comment on En ofräsch känsla av 1950 by Kontext

Kontext — Thu, 05 Nov 2009 17:34:12 +0000

Jag håller inte riktigt med. Ni vill bara ge ett sken av att vara öppet tänkande människor, genom att hacka på det som egentligen inte är relevant. Jag vill mena att i Lispectors omvärld existerar dessa två begrepp visst som polariteter, och det beror på vi i vår tid måste ändra kontext till det som försiggick på hennes tid, för att fullt kunna förstå vad som menas. Vad som menas? Åtminstone handlar det om två olika förhållningssätt i vardagen – två olika livsstilar – som författaren inte kan finna en balans i. Varför helt underminera dessa tankar genom att säga att de inte alls är polariteter, bara för att vi i vårt “öppna” samhälle idag ska acceptera att det finns människor som kan vara både lesbisk och hemmafru . . . ja, vart nu den tanken leder oss. Den verkar i alla fall vara ytterst mer banal och tråkig än den som Lispector verkar vilja framhäva.
Samma princip använda när man vill ge Joseph Conrad ett racistperspektiv, eller när feminismen ska ge sitt skri på att Nick Cave är en pervers snuskgubbe.

Comment on En ofräsch känsla av 1950 by Caroline

Caroline — Thu, 05 Nov 2009 12:15:50 +0000

Jag tänker aldrig i de banor du presenterar, men de tål def att tänkas på; jag är så naiv att jag inte kan förstå varför någon (någon över femton, alltså) skulle vilja provocera hellre än presentera korrekt logik. Det övergår t.o.m. mitt förstånd, ety ett fel drar ju ned på trovärdigheten, och vem skulle vilja åsamka sin egen artikel en lägre grad av trovärdighet? Är det ens möjligt?

Det gör mig rädd att en människa kan finna dessa två begrepp varandras motpoler. Ett slags svindlande rädsla, t.o.m.

Men visst, funkish alldeles utmärkt ;)

Comment on En ofräsch känsla av 1950 by Johan

Johan — Thu, 05 Nov 2009 11:50:22 +0000

Jag blir alltid misstänksam av sånt där. Det känns nästan för medvetet provokativt. Samtidigt får jag också känslan av att artikelförfattaren faktiskt lever i en idévärld där begreppen fortfarande står i absolut kontrast till varandra. Hur det nu skulle kunna vara möjligt idag.

Därför känns det första som det mest troliga och det gör det hela till ett ganska torftigt trick i syfte att få läsaren att spetsa synen artikeln igenom.

Vilket uppenbarligen fungerar ;)

Comment on “Apprehended like a common terrorist” by Caroline

Caroline — Thu, 05 Nov 2009 09:43:16 +0000

Jag har, som flera andra, svårt att skriva om saker som gör mig väldigt arg, hur hålla sig klarsynt, nyanserad etc. Skulle mkt gärna ta del av andras tankar om just detta, el för all del även liknande, fall.

PS. Ser fram emot att läsa ditt inlägg om Auster!

Comment on “Apprehended like a common terrorist” by On Word Arts

On Word Arts — Thu, 05 Nov 2009 09:30:21 +0000

Jag tillhör en av dem som missat stora delar av saken (och som skrev om Austers nya för bara ett par timmar sedan). Svårt att finna rätt formulering, men stort tack för dina tankar och din länk till Diski.

Comment on Ur gammelmosters vykortssamling del 001 by Johan

Johan — Wed, 04 Nov 2009 22:56:05 +0000

Jag är benägen att hålla med. Lite som att, se på det fina vi har här. Charmant.

Gränsen går väl idag vid 70-talet och oljekrisen nånstans, skulle jag tro.

Comment on Ur gammelmosters vykortssamling del 001 by Caroline

Caroline — Wed, 04 Nov 2009 13:10:39 +0000

Nej, hon är tyvärr död, men jag tror mig minnas åtminstone några historier om hennes resor var och varför.

Visst är det troligt att man som betraktare är menad att beundra den moderna viadukten i Basel och det friska semesterhemmet i Töcksfors?!

Efter att ha tittat igenom hennes vykortssamling, kan jag meddela att bilderna från 80- och 90-talet är det än så länge omöjligt att romantisera, men det kommer väl. (Ett slitet bondhus i sydeuropa med blå dörr, en trasig keramikvas på farstutrappen? Det är faktiskt illamåendeframkallande.)

Comment on Ur gammelmosters vykortssamling del 001 by Johan

Johan — Tue, 03 Nov 2009 22:07:52 +0000

Underbart med såna här bildskatter. Finns hon kvar och kan berätta?

Man undrar.. kommer människor någonsin i en avlägsen framtid se något romantiskt över vår tids bilder?

Comment on Den tryckta bokens oövervinnerliga skönhet by Caroline

Caroline — Mon, 02 Nov 2009 07:49:53 +0000

Stort tack för alla era kommentarer!

Det värmer dessutom att mitt vackra Musset-exemplar äntligen fått den uppskattning det förtjänar. (3:- inköpspris, tre kronor!)

Apropå pergament, tänker jag tyngden av en liten poetisk runsten i fickan—

Comment on Den tryckta bokens oövervinnerliga skönhet by mind the book - läsdagboken 2009

mind the book - läsdagboken 2009 — Sun, 01 Nov 2009 22:10:29 +0000

jag vill skriva ut det här inlägget på pergament! legendariskt

Comment on Våga vägra Proust och Palmolive, Zola och Resorb by Noémi

Noémi — Sun, 01 Nov 2009 17:40:47 +0000

Å, detta är sann poesi, att läsa era kommentarer!

Comment on Sväller proustkabinettet längs minnet av snirkliga magnolior en oktoberkväll by F.

F. — Fri, 30 Oct 2009 17:01:53 +0000

När jag köpte de tre första delarna av sviten (pocket pga fattig student) tipsade den gamla mannen i kassan på Söderbokhandeln om den tecknade utgåvan “den går mycket fortare”, med glimten i ögat såklart.

Comment on Sväller proustkabinettet längs minnet av snirkliga magnolior en oktoberkväll by Caroline

Caroline — Fri, 30 Oct 2009 07:48:41 +0000

Väldigt fin! När jag kom till tre serierutor föreställandes droskorna och skymningens Paris, föreställandes Marcel på ett vackert marmorgolv i en tambur, intill svimmade jag av skönhetens chock.

Jag vet inte hur bra man finner den tecknade versionen är om man inte läst romanen, om den öht gör sig som självstående serie (så klart väldigt mkt text m tanke på att det är just ett seriealbum). Jag blev hsh mkt glad av att läsa den, igenkännandets harmoni etc.; längtan att påbörja läsning nr. två skyndades än mer. Extra roligt när kom till det stycke txt du bloggat de olika översättningarna av.

Comment on Sväller proustkabinettet längs minnet av snirkliga magnolior en oktoberkväll by mrs. B

mrs. B — Thu, 29 Oct 2009 21:38:18 +0000

Så fin! Jag köpte en av delarna på engelska för några år sedan. Trodde det var den allra första men det var det inte och då tappade jag genast samlarlusten. Nu kommer den tillbaka, men det vettigaste är väl att läsa ut romanen först.