Alltså, nej, jag kommer aldrig mer att läsa ngt av Canin. Det skall jag komma ihåg till nästa gång jag vill läsa ngt amerikanskt: inte. För att motarbeta ngt så pass poänglöst, läser jag härnäst Nabokov, “Tala, minne”.
Inte heller kommer jag att ha Mo Yan som färdlektyr, ety Dostojevskijs “Ynglingen” i pocket är mkt mindre ergo även lättare. Nackdel: skulle eg vilja läsa den redan nu. Har t.ex. nyss inför min man monologerat de visioner (många) man (jag) får av en baksidetext i stil med “St. Petersburg på 1870-talet”.
När Ximen Nao blev gris tröttnade jag för en stund och pausar boken under sängen. Läser istället Özdamar, Otsuka och Davis. Och tänker därför du gör rätt som packar Ynglingen. :)
Jag tänkte att just på ett flygplan med endast en volym i väskan, är det perfekt att läsa sådana saker man annars kanske pausar… Men latheten vinner, ev i kombination med längtan efter Ynglingen! (Har du läst?)
Nej, har inte läst. Köpte den på en bokrea för, ser jag i boken, exakt 20 år sen, så det är kanske dags snart.. Använder mig också ibland av din taktik, att packa lite mer osäkra läskort för resor. Kanske Mo Yan inte är så tokig ändå… Vart går resan? (Om du vill berätta sådant här)
Ett av livets glädjeämnen, de olästa littpärlorna man har stående hemma!
Resan blir en repeat på förra januaris sydvästra Florida: har ordinerat mig minst en timmes läsning per dag på strandveranda, dvs kommer behöva fylla på med nyinköp. (Jag är redo!)
Åh.. det låter som en superb resa!