Jag seglar omkring med en stiftpenna instucken i mitt hår; sällan har en skrift sett så många marginalmarkeringar som gör Cărtărescus dagbok.
Att läsa bredvid hur kommer till liv Orbitórtrilogin är inte mindre än fantastiskt, genast känner man igen det öppna hisschaktet, den breda Bukaresthimlen – men jag kisar ändå enögd över författarens, tack och lov relativt få, men ändå, hans …mänskliga brister. Jag har inte något behov av att se mannen bakom myten komma till liv, jag är mycket misstänksam över vad jag i sådana fall skall hitta.
Ety även när det gäller Cărtărescu, även när texten är så rasande fantastisk som är hela Orbitór, är jag fortfarande inte helt övertygad om dagboksformatet.
Men, jag fortsätter självfallet att läsa, ibland till och med andlöst.
“Jag har nått den yttersta gränsen på min värld, där “jag själv” tar slut. Att komma vidare är inte att tänka på, om inte någon gud breder ut en sjunde hjärnhinna över hjärnan på mig och en nionde stjärnhimmel.”
Tror du att man får ut något av att läsa dagboken om man inte läst ngt annat av författaren i fråga? Så tänkte nämligen jag göra.
Jadå, det är jag övertygad om, kanske agerar den dessutom en bärnstensprydd svängport in i författarskapet?!
Något orelaterat, men inte helt; önskar text om översättningar vs. originalspråk.
Absolut inte orelaterat! Mkt viktigt. T.ex. den lilla Haitiromanen, jag tror den är oändligt mkt mer flödande på franska än på engelska. (Ev. att jag är extra misstänksam mot alla översättare Moncrieff.)
Bonusinfo: anmälde mig till unikurs i rumänska för att kunna läsa bl.a. Carta i original men alas var tvungen droppa ut p.g.a. ändrade arbetsförhållanden. SUPAH FAIL.
Extremfail! Vill gärna prata mer översättning, men hinner inte nu, ety givetvis deadline. Hinner inte heller läsa nedanstående länk, så postar i blindo:
http://nymag.com/arts/books/features/jeffrey-eugenides-2011-10/
Tack för länk, skall läsa efter att denna stormiga landsortskväll längs det tyska vinets flod, är över.
Ser fram emot översättningsdiskun!
Först lösryckta funderingar om engelska: helst originalspråk, men gör sig bra översatt till svenska. Har läst mycket engelska översatt till tyska (fråga inte) men blir för pratigt; tror meningskonstruktionen är att klandra. Läser oftast språk-jag-inte-behärskar på engelska, men mycket av tillgänglighetsskäl – det mesta översätts ju först till engelska. Språkrikedomen gör att det är både är bra och dåligt att översätta till. Så många valmöjligheter! När jag först läste Angela Carter på originalspråk efter att ha läst henne på svenska i min litterärt brådmogna barndom, blev det bara… fel. Fylligt. Typexempel på författare som för mig får helt annan röst i översättning.
Jag vägrar läsa originalengelskt översatt till svenska ety jag blir alltid irriterad och sur. Däremot läser jag hellre översättningar från t.ex. ryska, rumänska eller franska på svenska än på engelska ety har upplevt att de engelska översättarna missat viss lyricism i sina texter, det smakar helt enkelt kartong.
Bardomshistoria: min mor gav mig JD Salinger att läsa och jag somnade av tristess, förstod ingen hype alls. Återvände till CITR när vuxen men då på engelska, skrattade ihjäl mig.
F.ö. humor, what up with that. När jag var yngre läste jag humor, jag skrattade så jag grät av Joseph Heller och Tom Robbins. Nft smirkar jag max en halv grad när jag läser t.ex. DeLillo.
Nej förresten, jag skrattar så jag tappar andan av Percival Everett.
Förresten 2, Everett är ett exempel på en författare vars texter jag inte tror skulle göra sig i översättning.