“Många år har förflutit sedan tiden i Combray, då vi aldrig kom så sent hem att jag inte såg aftonrodnaden avspegla sig i mina fönsterrutor. Hos Madame de Saint-Loup på Tansonville för man ett helt annat liv, och mina egna glädjeämnen har också förändrats, ty nu vill jag inte längre gå ut annat än efter mörkrets inbrott; det är i månens ljus jag följer de vägar på vilka jag förr lekte i solskenet, och lampan i det rum där jag skall somna istället för att klä om mig till middagen lyser emot mig på hemvägen som en enslig fyrbåk i mörkret.”
November 13, 2009...10:29
Den enorma njutning att ånyo ett varv påbörja Proustens svindlande sidenläsning
Jump to Comments
