Naturligtvis är en texts sammanhang basal för läsarens försök till förståelse av densamme (jag säger försök, därför att jag tror att åtminstone skönlitterära texter sällan till fullo kan, eller ens är menade att förstås); men ack så mycket torftigare ens uppfattning av världen och dess möjligheter blir, om man inte även applicerar på varje sammanhang linser av olika medvetanden och erfarenheter, det är ju just detta som berikar och som gör varje läsning av en text unik. Att inte tillåta sig detta, är att lämna litteraturen statisk, ruttnande och för död.
Ja,
varför skriva
?