Man cyklar över broar, genom klasar av fuktmoln hänger den öde staden, bortom slott och kanal brinner Tomtebodaterminalen över räls och varv; man längtar läsa en sthlmsdeckare trots att man vet att 99 % av nyskrivna deckare är förlorade, bortom all kritik. Man kan inte låta bli. Till slut sitter man där läsandes en deckare vars adjektivpool till 76 % består av ordet gigantisk. Man intill känner fysiska obehag utgrena genom diencephalon när man föreställer hur förlag med nöje eller dollarstämpel i blick ger ut sådan illaskriven skit. Man känner spridande trauma när man tänker på att detta, denna slarvsylta av dålig fantasi, brist på nytänkande och ointresse för språkets möjligheter eller ens dess välbeprövade grammatiska regler, är vad majoriteten av människor syftar på när de säger att de tycker om att läsa, när de solfjädrade med hjärtan krypandes över kindben och lungor utbrister att jag läser väldigt mycket!.
July 1, 2009...09:35
Litthuden härdas hårdare genom den slabbiga relaxläsningen under hettans spetsmönstrade majolica
Jump to Comments
4 Comments
July 1, 2009 at 11:25
Lämnar ett avtryck. Sträckläste Leeb pågrundav inställda sömntåg igår natt. Vill dock hellre läsa ‘widely, greatly, omnivorously’ men det vill sig inte mellan Fhp och Vreten. /Ledsen Vädur.
July 1, 2009 at 18:01
Kring dessa spörsmål lyder alltid mitt automatiska, men därav för mig icke mindre sanna, tillägg, svar, Byt-Ut-förslag: Chandler. Och då är det ändå bara ett förslag. Jag är nämligen helt med dig.
July 1, 2009 at 18:03
Bara ett exempel hade jag tänkt skriva. Och då är det ändå bara ett exempel. Pardon.
July 5, 2009 at 18:12
Jag tror jag kommer följa ditt exempel nästa gång detta slags lusta infinner sig ety känner mig ännu en bit bedrövad efter upplevelsen av deckaren bloggad ovan.