Dricker man littslattar botten upp

Jump to Comments

Vi kom överens om att skåla in sommaren genom att avsluta högen littslattar som oundvikligen blir liggandes i svämmande klasar. Littslatt nummer ett att ta itu med blev för min del Gérard de Nervals “Andra riken”, en txtsamling prosa, lyrik och brev (inkl. självmordsdito) som jag är övertygad om att jag som sjuttonårig hyperromantiker hade älskat – nu luktade det dock alldeles för dammigt med girlanger av rutten flora svepandes, på ett osympatiskt sätt, även om jag skall erkänna att jag blev lite ljuv inombords av t. ex. en titel som En allé i Luxembourgträdgården eller en txtbörjan som “På våren år 1835 greps jag av ett häftigt begär att se Italien.” (Octavie). Men inte mer än så. (Jo, förresten, förordet är verkligen strålande, det höll mig i fast grepp.)

2 Comments

Filed under bok