När torkar brunnen, när släcks elden, när återuppstår ur en ruin den spröda flugan

The Peter and Paul Fortress lifted from the center of the river. Its bastion tilted slightly over the water, seeming more precarious than fortified, pointing askew to a sky more bright than light, a sky the creamy white color of the anona tree’s sweet custard apple.
Elise Blackwells “Hunger” visar de hårdaste omständigheter smala och fingersprötade, [...]

Avd: damer på cykel i konsten

Inte min Alexander Deineka-favorit (följ verkligen länken till favorit, “Ode to spring”! Han lyckas alltid luften så frisk!), men ändå, hej gröna land, hej röda cykel, salut liberté.

Vi läser gräddkupoler och marmorerade köttstycken genom slaktarens ruta

När “Söndagarna med Simone: en rebellflickas memoarer” var utläst, tyckte jag trots allt att det var en ganska ok, men inte mer, historia; jag grät till och med i slutet när Monteil beskrev de Beauvoirs sista färd och anstormningen av människor som ville ta ett sista farväl vid Montparnassekyrkogården: jag minns inte sist jag grät [...]

Jag och gardinerna i fönstret, det är en förkärlek ety utanför ligger världen

(Jmf en väninna som tolkar fönstermålningarna en hemsk instängd- och hopplöshet.)

När baroner smakar egna fasoner/en fasans jakt på ormvråkens mytiska öga

Jag läser Proust och äntligen slutar han obsessa runt Albertine som sömnmedelsvadderat huvudämne; istället skriver han drömmar runt sonater och septetter kolorati; Baron de Charlus (hur kan man heta något så vackert som Palamède?!) får sitt beräknande hjärta krossat och jag kan inte hjälpa men att känna för denne pompöse man när han står handfallen [...]

Mobbeblogg från en landsortsveckända

Länktips: föregångna landsortsbilder.

Etikens ringlande vägar tatuerar vingar mellan träd i parken, det är motljus i augusti

Obs. att detta är en halvtidrapport, mina tankar ang. verket i fråga vägrar längre ligga tysta.
I mitt huvud tornar Simone de Beauvoir envetet likt en sovjetisk propagandaaffisch, t.o.m. himlen skyms av henne: stor, för att inte säga gigantisk, leende, allvetande med intelligens och förmaningar liksom ständigt sipprandes ur huden — av denna anledning kan [...]

Den är brun och likadan exakt som en trappuppgång i ett hyreshus i Neukölln

Det känns för lätt och billigt nästan att älska Hopper, dock är det inte något man kan göra någonting åt, och varför för övrigt ens försöka minimera en sådan bristvara som “kärlek”. Brunt, kanske den mest fula färgskivan någonsin, man vill slicka den som choklad, här; trycka sig emot som om ens favoritkatt spinnande utanför [...]

Den södra litteraturen

Efter tidigare tipskommentar av On Word Arts, hann jag som snabbast browse:a det majestätiska littutbudet från UPoMiss och vill dela med mig länktips ety! Vill åtminstone jag läsa allt — sålunda kanske även ni.

Dagens bikey-bloggy

Dagens bikey-bloggy sötaste: oavgjort mellan 1. ekorre simultankramandes och -ätandes från fåglarna stulen talgboll under tiden de bestulna hoppade i ring runt omkring och 2. fet stadsduva högt upp i rangligt förortsgrenverk. Den såg förvånad ut.
Dagens bikey-bloggy insikt: skulle utan ansträngning få ihop hundra mil i tid till Vätternrundan.
Dagens bikey-bloggy önskan: nätlock till cykelkorg så [...]

Johann Baptist Reiter

Jag upplevde Wien som otroligt uptight med en alltför hårt inpiskad privat sfär, d.v.s. ett ganska skrämmande stadsmonster utklätt i maräng och organza — att jag tycker om Reiters egentligen ganska tråkiga, ändock så varma och rosenskimrande slumrande kvinna, tror jag delvis beror på kontrasten hon utgjorde mot staden i vilken jag först betraktade henne. [...]

J’ai eté la main de mon mari; maintenant, je suis la main de mon fils / J’ai eté l’amant de mon mari, maintenent, je suis l’amant de mon fils

Avdelning: tunn memoar av tid levd längs den famöse att pumpa intressenter på pengar; frågesättning huruvida: djupare kvalitet när memoaren signerad halvt renommerad? I detta fall om Jorge Luis Borges av Alberto Manguel i “With Borges” och genast målar Manguel, som jag aldrig förr läst och antagligen inte heller kommer i fortsättningen att läsa, ett [...]

Saxat utboxen lördag 14:42

Rapport från landsortsterrass: snö, Proust, choklad, grå katt.

Guldmunsskrattar man längs den sländbländade stadsmorgonens fågelsötma

Sedan mitten av maj 1969 [- - -] bor jag här ute, alltefter väderleken antingen i båthuset eller i bipaviljongen, och bryr mig av princip inte längre om det som försiggår i den så kallade verkliga världen. Utan tvivel är jag nu i viss mening galen, men som ni kanske vet är sådant enbart en [...]

När gässen vilar sig i skuggan av det ryska brofästet ringer klockor längs kontinentens klippor

När eftermiddagen rullade in över staden rullade jag in längs en tobaksaffärsgata vid slutet av vilken jag stegade in hos en liten representant för Svenska Posten AB för att rekvirera en efterlängtad bok; oh dåraktiga, paisleymönstrade antiklimax med en bismak av igenmurad återvändsgränd! Visade sig boken vara volym två utan att jag över huvud taget [...]

Istanbul 200904.005

Istanbul 200904.004

Istanbul 200904.003

Istanbul 200904.002

Man stoppar fickan full av slamrande rangergårdar, man stoppar en svalnad sol i munnen och gurglar

Jag läser W.G. Sebalds “Utvandrade” och någonstans mellan Ulriksdal och Solna epifaneras jag insiktsrikt i en bländande eftermiddagssol: skall jag sluta vara rädd för att braka rakt in i den avgrundsdjupa galenskapen, ety kommer den så kommer den, och kommer den verkar den göra ganska ofta.
“Utvandrade” är min första Sebald och som väntat tycker jag [...]

Istanbul 200904.001

Man läser för att förvandlas till kustnära alabasterpalats, till skabbvävda hundformationer i en gatukorsning

Förutom att mina senaste läsningar båda har varit oerhört välskrivna och slukande, har de även platanträdet gemensamt — vilket inte betyder mer än att jag nickande, leende tänkte ett förtjusat “ja, ja!” vid mitt textåterseende av det, ety jag är mycket svag för alla de vida träden.
“Undersökningen” (Bonniers Panache, 1999) av Juan José Saer är [...]

Pekanträd hänger över neon längs industrikanaler

Huruvida jazz- eller symfoniblås är mig egalt, ety tjutspruteri kza-kza-kza tills slasas öron till trumslamsor är den mest effektiva tristessdödare jag känner: spiruetter i huvudsvål! Dippande dansöser korsandes refuger! Svirvlande paljettstavar! T.o.m. trots min övertygelse som är totala motsatsen, kan jag ibland drömma att är döden en evig konsert av böljande orkesterhav samt matchande marching [...]

Glider skridskoåkarna över fjärdar

…sicksackandes vakträd och jäsande sälar, springer man blodmunnad över kustklippor med himlen i sitt hår, virvlar Bruegel i snömättade andetag, faller Frankfurt på mindre än en minut; är sikten obefintlig, äter den feta mannen alla pizzicaton, brinner alla palats och sommarstugor. En dirigentpinne som rufsar håret! En blank sidengördel som lystrar ända till Midsommarkransen! Den [...]

En liten uppdatering

Pendelromanen “The Dogs of Babel” har tagit en handlingsmässigt vidrig vändning: bandidosliknande män som i ljudisolerade rum i en villa, grovt vansköter, misshandlar och torterar hundar. I källaren hyser männen för övrigt ett smutsigt, blodfläckat operationsrum.