Verdurins är sådana miserabla och hemska människor att man inte kan låta bli att förakta de magra tölpar som umgås i “deras lilla klick”, ety vilken halvhjärnad person skulle frivilligt umgås med dessa ytliga, kändiskåta, eländiga, vidriga, otäcka, kappvändande, elaka, baktalande, själviska, osäkra, beräknande små människor?! Ngt fel måste det ju vara på den som hellre är där, än annorstädes.
Dock var det länge sedan jag skrattade så mkt som jag gör under läsning av “Sodom och Gomorra”; och när roman-Marcel har etymologiska diskussioner under middagen hos Verdurins: det är att slicka en hel skål med amarenakräm och sedan klappa sig förnöjt om magen.
PS. Dagens Proustlänk.
