Spänning anno 1931

Gammelmosters ungdomsläsning upprotad mina högar.

I Paris säger katten Mjau

Den där katten jag pratade om… han är här för att lysa upp det eländiga höstmörkret:

Att läsa ett ideruvande språk

Att läsa en man (och inte vilken man som helst) som sitter ett torg under några dagar och noterar skriftligen vad som passerar genom ett synfält är att dra feta blyertsstreck under ord, hur lätta de än må vara: kan jag inte ställa mig upp och med en honnör ge dig ordets exakta betydelse som [...]

Gator där jag en gång bott del 003

Karlavägen

Avrinningsområdet målas blått

Cărtărescu smörjer stadens krås (med bländande vitt huvud i en trädgård längs Njemen sjunker en hel kontinent i eftermiddagarnas dyningar) genom att 1. vira tunga kedjor doppade spektrats alla färger runt cirkusartister och helt vanliga medborgares kroppar och sedan skrattandes (han har mest rosa tandköttet i en nyans mellan frisk lax och amerikanskt tuggummi [...]

Anledningarna äro oändliga

Därför att det jag älskar mest är att konstant befinna mig i en rörelse utbredd över landskapen och städerna, därför att läsning är många saker men bl.a. är läsning ett substitut för promenader och tågresor jag är oförmögen att utföra: jag kan inte stiga in i Prousts salonger eller i hans saltvåta lilla huvud i [...]

“Mettes värld” pp. 59-60

Hammanns Mette är nog ganska normal, man kan tex känna igen sig i hennes vardagliga beroenden (sockerbegär! nikotinkick!), men allt oftare under läsningens ggn undrar jag hur hon, den fiktiva, ngnsin har lyckats producera finkonst när hon inte ens vet var Nepal ligger — jag lider nämligen av det slaget av tankeidyll som lyder att [...]

Ett hamam för insidans roterande läskropp

Imorse på mitt pendeltåg började jag läsa Kirsten Hammanns “Mettes värld” och jag föll genast inför ett altare av sprattlande romankonst. “Tänk om alla romaner vore så här egensinniga och f.i.n.a., jag skulle inte göra annat än läsa romaner!” tänkte jag. Under dagen funderade jag då och då på både Hammann och Mette, och när [...]

Gator där jag en gång bott del 002

Skådespelet tryckpressat mellan bokens pärmar; ett mänsklighetens herbarium

“Thérese Raquin” mer än ngt annat läser jag som ett skådespel hellre än en roman, kropparna rör sig ideligen medan tankarna är blott ett fåtal. Ter sig skriftligen historien mer simpel än andra Zolaromaner jag nyligen läst: jag vänder bladen och min enda känsla, förutom under ett kort tag när ofrånkomligen Laurent och Théreses ångest [...]

En måndagsmiddag i en förortssalong

Sålunda far man till Högdalen en trädvräkande oktoberkväll och serveras man en blänkande silverbricka en högputsad teatersalong omringad ett torg med vita cirklar; Fria Teatern ger Noréns “Höst och vinter” som raderar effektivt gränser mellan verklighet och skådespel — efteråt vet man inte riktigt vad man är eller vem man heter. Det är briljant.

Saxat utbox

“När jag är klar (?) med mitt Zolaprojekt blir det kanske ett Hamsunprojekt… Proust älskar jag, men det känns mer som ett livslångt projekt. I helgen drömde jag att jag sprang genom en lerig krigszon med en säck inbunden På spaning-svit dunkandes över ryggen…”

Knut bakut

Under första delen av “Pan” vrider jag mig av obehag för att visst kommer ngt obehagligt att hända, känns det kanske inte redan genom ordens vågor? Obehag delat lika delar en nyvunnen skogsfascination — så han skönskriver sin skog, Hamsun! Så han lägger landskapet längs våra fingrar, längs våra lårben! Målas kropparna av porslinsamuletter i [...]

Den läsande faran

Apropå “Women Who Read Are Dangerous” som jag stod och smuttade på häromdagen, I give you Zola, “Thérèse Raquin”:
“Hon skrev in sig som abonnent vid ett lånebibliotek och älskade lidelsefullt alla de romanhjältar hon fick under sina ögon. Denna plötsliga kärlek till läsning fick ett stort inflytande på hennes temperament. Hon förvärvade en nervös känslighet [...]

Kung är alla gånger en pudel

När man tröttnat på börsslakt och blanka tuttar: hundnyheter fr Operan.

Hemmakväll, rapidorapport

Rusar berusad genom Cartarescus “Orbitór. Kroppen”, sippar Antonin Rodet Bourgogne Pinot Noir (lätt som en utspädd blod #85252); att Maria varje morgon flyger en fjäril över Donau, jag dör inombords den besegrades död, det finns ingenting efter Cartarescu, ingenting.
“Ibland föreställde jag mig frälsningen som en ejakulation av miljarder leviterande fjärilar i en guldglänsande sädesvätska. Ur [...]

Moderna x 2

Av alla Tid & Plats på Moderna har jag, helt förutsägbart, tyckt bäst om “Los Angeles 1957-1968″ därför att arkitekturen! Svartvita fotografier därav! Trädstammar genomsprängande tak! Den glittrande staden nedanför helväggsfönster! Ljus, ljus, ljus! Drömmen om Amerika.

Max Ernst å andra sidan: jag tyckte väl mkt köns- och livmoderskonst — jag avskyr speciellt fertilitetskonst yngre än [...]

Pendelläsning à 2

i.
Det känns en svunnen mer skev tid när jag läser “Ljusrepubliken”: t.ex. luktar det plötsligt viol och jag sitter inte alls på sthlmsräls utan är det ju Lazio ligger utanför!; mest av allt flackar ljuset som koncentrerar sig på annorlunda handlingar än vanligtvis, skjuts tydligare på sin plats livets egentliga mening, på ett ytterligare ungdomligt [...]

Gator där jag en gång bott del 001

Hårkammar av jade

I vissa kostymbiografier ligger det vita hårpudret så tjockt och slingorna av de österländska parfymerna så tätt att man under sin läsning nyser tills sidorna fladdrar; man minns besök i sydeuropeiska slott och den rosa marmorn man föreställde sig ett rouge över kvinnornas kinder, hur hårda äpplen hängde från mosstäckta grenar längs fontänbassänger långt bortom [...]

Om en annan översättning

Essän jag nämnde som hastigast handlade som sagt om Proust, skriven av John Sturrock och tagen ur samlingen “The Word from Paris: Essays on Modern French Thinkers and Writers”. Sturrock skriver först om Prousts olika skrivande skepnader (brevskrivare, kritiker, romanförfattare) och den nödvändiga skillnaden mellan dem. “For Proust, letters were the opposite of literature. They [...]

När intresserar även satelliterna runt verket

Prousts svindlande meningar och glittrande parakitparader är bågnande fruktfat (jugend) av silver (man bär nästan solglasögon och plockar diamanter från sina hornhinnor); sällan träffar jag sådana texter som tilltalar rakt igenom, som inte kasseras p.g.a. undermålighet, men när väl det händer (Cartarescu, Herta Müller, till viss grad även Dubravka Ugresic) ställs på kortkanten exakt allting; [...]

Kroppskulturen strålar inombords

Bläddrade en åtta år gammal bok, “Om yoga”: jag tror den är skriven för de redan frälsta, den innehåller vida skiftande åsikter, ingen av dem speciellt gripande, men ändå en liten bit intressant läsning om man tex tycker det är over-kill att regelbundet införskaffa tidningar om yoga hur mkt man än uppskattar siterna; alltså läser [...]

Med viss besvikelse och irritation

Började igår läsa en essä om Proust (mer om den senare, hoppas jag) och ville minnas att Curtiss hade skrivit ngt om en usel första översättning av “På spaning” till engelska; Curtiss har även skrivit om sin fäblesse för perfekta indexeringar: jag rusade upp för att hitta stycket om den usla översättningen i hennes “Other [...]