Gustav

Kan man inte annat än bli nervös och sova illa när droppar e-posten och tfn-samtalen: vi stannar i stan.
Länktips: NOLA Metroblog och CNN:s Gustavblogg.

Veckoslutskompott

i. Proust “Kring Guermantes”
Romanens Marcel som var gång han drömmer om kvinnokärlek först måste drömma den strypande finansiella ruinen för kvinnan i fråga, kvinnan skall sedan utsvulten och köldslagen krypa taggkantad korsväg till räddningen i.e. Marcel, som efter desperationsbaserade böner skall både rädda och älska denna kvinna bärandes sidenrandiga prasselklänningar i gröna och violetta nyanser, [...]

Min mesta urbanesca poetissa straordinaria

“References to your home as a ghetto. Ancient tenements. Sociological labels. A Chinese wonderland.”
Frances Chung spann en urban drömlyrik i formen av en boulevardisk giggemaräng dekorerad gröna lanternor, orange plastkoner, vita snittblommor, tomt stirrande eller flackande galna människor i en tunnelbanevagn. Aldrig får jag nog av den vävda subkategorin Chinatown hon så jävla säkert skribblade [...]

En av världens viktigaste

Inte ens med ord kan jag beskriva den översvallande känsla av förakt jag känner när någon jag dittills umgåtts med kliver in på ett kafé och kallar den vad de (tydligen) har förstånd att kalla den. Därför, istället för alla ord jag aldrig kunde säga när stod jag förstummad o begrundade min usla människokännedom, läs [...]

Hoppa twisten en barndomsrockring i spindelvävat förråd

André Aciman (älskar vi unisont) besöker sin gamla romerska hood i “Intimacy”:
“In that room on Via Clelia, I managed to create a world that corresponded to nothing outside it. My books, my city, myself. All I had to do then was let the novels I was reading lend their aura to this street and drop [...]

Ştefan cel Mare

Fortsätter sålunda en Cărtărescuhyllning, vispar Fru Fortuna sin vindflöjel för att säkerställa kan han aldrig bli in i tegelväggen uttjatad eller ens -smetad. T.ex. högläser jag ur “En lycklig dag i mitt liv” för min man deux œuvres, “Motorcykel parkerad under stjärnorna” och “Diskhodikten” och jag frågar Du förstår varför din fru älskar Cărtă? och [...]

“D-Day to Berlin”

När en väninna en ggn sade “jag förstår inte vem som orkar se alla dessa hitlerdokumentärer”, tittade jag ned i marken och cirkulerade proverbialt min tåspets i ett dammande grus — igår såg jag de två första delarna av BBC:s “D-Day to Berlin”-trilogi.
Till skillnad från andra ggr jag betittat WWII-dokumentärer, fick de ur attacksynpunkt så [...]

Hur kan man älska inte Jonathan Littell?

Artikel i DN:
Är du stolt över boken?
- Det är en meningslös fråga.
Varför? Människor kan ju känna stolthet.
- Jag vet inte, just nu är det omöjligt att svara på det.
Nu när du är berömd, finns det några författare du skulle vilja träffa?
- Nej, de flesta författare är fullständigt ointressanta.
Hur är det om läsarna skulle vilja träffa [...]

Helgturné saxad utbox

Lördag 23 aug 11:45
“Sitter i solig höstträdgård läser franska dekadensessäer medan rasslar vind i trädkronor – så vackert kan man gråta.”
Söndag 24 aug 09:13
“Börjat dagen m havsbad fr klippa följt av långbordsfrukost i lummig trädgård – fortf så vackert kan man gråta.”

My special lady-friend

Jag fann “Lady Vengeance” imponerande fin att betrakta; under en stillastående sekvens av upplysta snöfönster och ghettofasader i en natt utbrast jag att Tänk om man kunde tatuera det här! Plus att kan man aldrig ogilla en film om en kylig hämndkvinna som ponerar moralfilosofiskt + accepterar konsekvenser innan hon skjuter barnamördarens fötter och erbjuder [...]

Lampporr.

“Den sömnlösa staden kretsar i mitt blod”*

Den ihjälslängda babyn och resten (resten! un mondo incantabile!) i min evighetsföljetongsläsning av “De välvilliga”, varje kväll måste jag spara en halvtimme att läsa ngt annat än Littell för att minimera mardrömsrisken; det utsträckta landskapet inför vilket faller jag varje ggn: Littells språkhandling och -förmedling överraskar mig icke med klar- och rättframhet, hade jag aldrig [...]

Dagsläget

Tyvärr kommer jag inte vara duggaste förvånad den dag skjuts romer döda på den öppna italienska gatan, betänk Capainspirerade ögonblicksbilder av det regeringssanktionerade folkmordet – enstaka civila mördare minimumstraffas dock än så länge i ett försök att mot omvärlden upprätthålla en vision av civilisation.
Min mondiala nedslagenhet kan antagligen skyllas på en mix av Rysslands [...]

Fortsätter hyllningarna Johanna Ekström

“De transparenta sirapsträden med krälande flugor, för kladdiga för att kunna lyfta.”
Jag vet inte varför jag inte hör fler tala om Johanna Ekström. Hon är den författare vars texter jag mest känner igen mig själv i – inte för att det i sig är en anledning att tycka speciellt om en författare eller dennes verk, [...]

Skyldigheten

Kaj Schueler i SvD ang. “De välvilliga”: “En väninna reagerade starkt när hon hörde min beskrivning av romanen: att försöka förstå är också att i viss mån förlåta, sa hon. Och visst, under läsningen [- - -] har jag haft svårt att frigöra mig från den tanken.”
Nej! Å det mest bestämda hävdar jag, att försöka [...]

Refräschera sin vardagsfranska

Kommentarerna kanske mest intressanta, ack gloriösa språkporr: “French they never taught me in school”.

Txt

Det känns som om min mor ligger åtminstone en säsong efter vad gäller mitt övertagande av hennes gamla VI-tidningar — istället hittar jag Jonas Hassen Khemiris txt om New York via Charlie Truck. Det är marängstänger från Schweiz för hela slanten.

Torsdagens sanning

Cărtărescu ger mig fågelkvitter i händerna.

Läsa Littell

Stycken ut “De välvilliga” spelar upp scener direkt ur “Gå och se” vilken måste vara den vidrigaste film jag ngnsin plågat mig nästan igenom; “Gå och se” fick mig att förakta och hata människans dårskaper, idiotier och inbilskheter tills jag somnade av utmattning: när jag vaknade mådde jag naturligtvis fortfarande illa. Vad boken beträffar är [...]

Frälsaren lever vandrar poeterar

Jag läser Cărtărescus (“så jag älskar accenter!” utbrister min man var gång jag packar upp en ny försändelse rumlitt) “En lycklig dag i mitt liv” (kunde inte hålla mig, pausar allt annat) och jag kan inte tänka annat än enfaldiga tankar, allting blir enfaldigt i jämförelse, katten har verkligen gottat min tunga den här gången, [...]

Växa upp läsande

Även förresten DN rolig imorse, Lotta Olsson mkt bra om det läsande barnet:
“..inga har som läsare lyckats få sitt eget missbruk att framstå som något nyttigt som alla borde ägna sig mer åt.”

När man skrattade en morgon

Paulina Neuding om Maria Sveland (via Bengt Ohlsson) i SvD imorse:
“Men Maria Sveland har själv man och barn. Och när hon för en gångs skull får frågan av en journalist om sitt eget livsval, visar det sig att i just hennes familj finns det mer än bara strukturer. Just hon råkar vara en individ, och [...]

Var det platanerna som gjorde det för mig

Här, mina vänner, kommer så äntl det miniproustianska stycket ur “De välvilliga” jag var alltför trött för att blogga igår:
“Mellan två reklaminslag för tvättmedel får man oväntat höra en mellankrigstango, Violetta till exempel, och då dyker det nattliga skvalpandet från floden åter upp, de kulörta lyktorna på kaféet, den lätta svettdoften från en uppsluppen kvinna; [...]

Att sätta tänderna äntligen en Littell

Startskott för Jonathan Littells “De välvilliga” sköts så här: jag dukade upp den röda tegelsten på mitt bröst låg jag lutad två fasta dunkuddar efter att hade jag vandrat hem genom friskaste höstljuset i en stad längs fjärrtågens räls.
Jag läste romanens första sida, dock snabbt, ety jag ville vidare. Redan på sidan tio, ungefär, utbrast [...]

En olycklig händelse

Jag köpte även Isaac Bashevis Singers “Skuggor över Hudsonfloden” på vars omslag titeln dessvärre särstavats “Floden över Hudson floden”. Om jag berättar att jag mailat två företag idag, det ena angående deras sommarkampanj “glass festival”, och det andra angående deras “data [sic!] dagar”, kan ni föreställa er rysningarna det särstavade omslaget gav mig.

Tills jag ritade [...]