Bäst i Dagermans “Tysk höst” tyckte jag om tåghistorierna, historierna om hur kvinnorna bar i säckar på sina ryggar eller sköt framför sig i kärror svedans kalla potatiskultingar, samt historierna från den tyska landsbygden. Ruinmisärernas städer ser vi så ofta på fotografier, i filmer, för all del även i litteraturen.
“Åklagaren som blivit bonde kör hem dagens sista vedlass från sin skog. Han hälsar vänligt i år på dem han varit med om att döma för två år sedan. Saluterar till och med med piskan. O, amerikanska ironi! — en nazistisk jurist hämtar sin ved ur den skog där nazisterna hängde barn för snart två år sedan. [- - -] Det är amerikanerna som ligger i bergen ovanför de hängdas skog och skjuter vildsvin med segerns ammunition.”
2 Comments
June 30, 2008 at 20:50
Det låter inte klokt, men just dedär raderna citerade jag i mitt gymnasiala specialarbete om hr D.
June 30, 2008 at 22:44
Jag tycker 1. att det låter väldigt klokt! Alt. kan jag lite läskigt undra om det inte är så att 2. barnmördande nazister alltid går hem, eller påstå 3. att jag är väldigt många år efter ngra som helst gymnasiala specialarbeten. (Mitt handlade om New York i litteraturen.)