Una libertà graziosa

Jump to Comments

Ann-Sofie skriver littfriheten en mix Murakami / Birgitta Stenberg, och jag förskjuts en nittonårsålder på en färja mellan Danmark och Tyskland när kunde jag vilken sekund som helst utslungas ett jordskal in i vildaste, mest klara galaxen, ety fanns inte längre endaste gummiband eller stålklämma mellan mig och den, till synes tankepåvra, värld jag till varje pris sökte undkomma. Stenbergs pris, citerar jag Ann-Sofie, därför att friheten alltför sällan maximerad:

“För pengar och husrum måste hon ställa upp på samvaro, på sex, på sådant som andra bestämmer. Det finns i sig ingen sentimentalitet när författaren berättar om det, men jag tycker att det är sorgligt att läsa. Hon pratar om frihet i samma andetag som hon accepterar den där underkastelsen. Det finns ett äckel i att vara kvinna, ett kvinnligt kön och förhållandet till männen som dras till henne blir förstås en del i det äcklet.”

Txtsnutt inspirerar alla tankar hur läste man sig genom världens grunder, hur lärde man sig tolka samhällens funktioner, slentrianer och svaga länkar; hur slukade man de kvinnliga författarna om just den ständiga underkastelsen, hur lärde man sig att välja sina slag, hur försökte man interpretera, inpassa och injicera sig själv, sin personlighet, sina drömmar och förhoppningar; hur man ville på nya sätt styra sitt liv — ändock alltid tvingad vissa rutter för att inte sjunka under det kvävande berget av stolthet, av inbillning eller för all del även av inkassobrev.

Min frihet, antagligen lika ofattbar som Kafka Tamuras, var fartygets gröna däck och vita skorsten, den blåbländande vattenmassan och i horisonten en fet rand vita, vevande vindkraftverk så rakryggade och starka men framför allt oböjliga; dock viktigast av allt: visste ingen i hela världen exakt var befann jag mig, kunde jag göra precis vad som helst, möjligheterna låg verkligen oändliga, brusande, kröp alla gator längs mina armar, kittlande och fluorescerande. (N.B. att detta var före internet och mobiltelefonernas tid, möjligtvis kunde man telefaxera från ett bankkontor eller förlita sig till fermo posta i små bergsstäder — jag är osäker på att samma känsla går att uppnå när knackar ständigt i fickan våra tekniska framsteg, sladdlösa.)

Vad har detta att göra med litteraturen, eller åtminstone kulturen? Kanske inte så mkt, kanska å andra sidan allt. Både Murakami (som jag ännu har oläst, så jag skall inte säga för mkt) och Stenberg skriver frihet, “lyckans” grundsten. När återstår så fem dagar till min ettåriga bröllopsdag, konstaterar jag att en maximerad frihet som exploderar både revbenshus och bröst och täcker alla hav, kände jag inte åter förrän många år senare när jag träffade han som sedemera blev min make — aldrig ngnsin hade jag förväntat mig frihet i form av en människa, allra minst en man, ety hade jag grundläst min Stenberg.

3 Comments

Filed under bok, geografi, txt