Vill jag så gärna känna jättemycket när jag läser Clara Diesens “glömskans bok”; tidigare har jag försökt förälska mig hennes “staden din resa” men inte heller in i den kraschade jag hjärtstillad. Ikväll är en soffa innanför det grå och jag läser och läser men orden är helt tomma, inte ens uppblåsta. Tänk att jag till slut skulle stöta på en poesi som skrek mitt namn men som lämnade orepad, tänker jag. Då skriver Diesen “ett öra / en korallblå inälva” och jag blir alla gotländska keramikfat och strömmingsfjäll sedan jag var fyra år gammal; “så minns jag / hur det sprakade / av kastad glöd / du är så tömd i mig / att jag kan tro: / att du fortfarande saknas” och plötsligt tänker jag att en korallblå inälva vill man hänga från sina öron bredvid ett kakelklirr, vill man stryka medhårs alla som har uppfunnit korallblå inälvor. Och jag skall läsa om flera ggr tills kommer kanske även en kärlek genom “staden din resa”, som gjorde den andra sidan “glömskans bok”.
April 28, 2008...19:58
En nyanssatt kroppsdel
Jump to Comments
