Mina enda kontakter med sororities har varit 1. när jobbade jag i en skolreception och gav ut nycklar till konferensrum där skulle de hålla möten och 2. när fick jag inviter vara med i en akademisk sorority esom mötte mitt GPA deras krav (skrattade jag intill ihjäl mig).
Förutom detta, självfallet alla historier florerar populärkulturen, men aldrig att var jag vän med ngn insatt, ganska likt alltså Alexandra Robbins som har skrivit ju “Pledged: The Secret Life of Sororities”.
Som tycker jag om historien! Därför att älskar jag samhällskammande undersökningar, de sociologiska berättelserna, älskar jag att läsa den amerikanska organisationen, verkligheten, om college; är jag mkt intresserad hur formas de unga kvinnorna, vad stöper dem, samt gräsligheten av peer pressure, av masspsykosen, av vad och vem som ger rätt sken mer än hur känner man inuti; hur är knark och bulimi en gruppövning och våldtäkt efter våldtäkt ostraffad.
Ganska ofta vill man kräkas just för att är intet nytt under varken en tryckpress eller den sol, men ändå (en läsvärd).
