Igår satt vi aw vid en bardisk föll in vårljus genom rektangulära fönsterväggar på vitt kakel. Passerade vinet, musslorna, en osttallrik. Jag berättade förtjust att det proustianska landskap jag f.n. befinner mig i är vackrare och mer rogivande än t.o.m. mitt happy place; vill inte mena lite. Var en sådan kväll när är allt bra men tillräckligt skevt för att skall man ifrågasätta beteendedesignen. Plötsligen dök upp en ung man från Handels vid baren; slirigt dregglig mot sitt kvinnliga sällskap utbrast jag, inte mindre än hänförd, i tur till mitt: men ser han exakt ut som en Proust! Halade jag t.o.m. upp ur handväskan en bok för att jmf omslagsbild osv. Sedan pratade vi Cortazar, fjordingar, matbordssång, män med rubrikskuber.
Idag vaknade jag halv fem av ljuset.
