Ang. Bollhusmötet skriver Sigrid Kahle: “Ändå var det nog inte rasism som föranledde resolutionen, det var dumhet och inskränkthet.”
Om inte just dumhet och inskränkthet är huvudingredienterna i rasism så vet jag inte vad är.
Det låter som om hon har svårt att tro att människor runt henne kan vara rasister.
(Här delete:ade jag sedan en lång harang om hur av TV och radio intervjuade grannar verkar ha svårt att tro att den smelly enstöringen i sista huset på gatan faktiskt har begått våldsdåd 1 / 2 / 3. Det var helt enkelt inte en trevlig harang.)
Under min googling lärde jag mig att bollhusmötet spelar kärna i Ola Larsmos “Djävulssonaten”, läs t.ex. en SvD-recension. (Gör det.)
F.ö. glädjer det mig att jag f.n. tycker om att läsa “Jag valde mitt liv”.
2 Comments
April 17, 2008 at 20:46
Det gläder också mig att du tycker om Kahle, vars nämnda bok står lockande och pockande på hyllan, men jag kommer aldrig vidare efter första avsnittet. Kanske nu.
Jag har nu beställt Guldsmedens hemlighet och
Detaljernas tämjare i hopp om att jag ska sluta stirra i taket och istället stirra på bokstäver. Förvisso läser jag Hoppa Hage med stora ögon, men min ofokuserade hjärna tål ej så stora doser.
April 17, 2008 at 21:13
Åh! Jag tror att “Guldsmedens hemlighet” kan tjäna detta syfte – liten och naggande god som mest stjärnklara natten i topikerna, och “Detaljernas tämjare”, extra intressant just nu i.o.m. Kahles rasismresonemang.