Bjuder både Carson och Solnit slag i mage och insikter så hårda att glaciär över iris hårdnar först, smälter sen.

Har nyss läst två små tunna mästerverk, så stora att de famnade upplysta galaxer av siden och kashmir runt den hopplösa kropp av 2014: 1. Anne Carsons “The Albertine Workout”: Så här borde allting skrivas, det här är allt jag borde läsa, allt som i det enda. Det grävande ur ett annat perspektiv; det besatta, det betänkta, det oerhört vackert formulerade – håller sig profit och snackisar det behöriga ljusårsavstånd; 2. Rebecca Solnits “Men Explain Things to Me”: Solnit påminner om att det går framåt och Solnit är framförallt hoppfull på ett smittsamt sätt. Det är annars inte lätt att vara hoppfull. Efter oerhört deprimerande siffror och sanningar tar Solnit vägen över Sontag och Woolf, en mental menuett för att lätta upp stämningen – och jag förstår precis hur hon menar, hon som sade att hon avgudar Solnit.

Leave a comment

Filed under bok, Proust

Håller den ens en (1) mild läsning blir jag både häpen & förvånad.

Köper alltså inga böcker men löser korsord och vinner presentkort, ergo den efterlängtade “Den franska krigskonsten” – döm dock om min sorgsenhet när jag packade upp, började tumma volym, och – något så sloppy cheap förväntade jag mig aldrig att skulle kränga just Panache. Det häpnadsväckande kronopris man hittills har betalat för dessa danska band känns idag som ännu ett, jo då, profitens rövkn*ll.

Leave a comment

Filed under bok

Salve, augusti.

Måste gå igenom mina instagrambilder för att se vad jag har läst sedan sist:

- Jag har äntligen återupptagit mitt Danteprojekt iom införskaffning av biblioteksbord + semester; hoppas verkligen att framtiden ger mig fler lästillfällen än enkom semesterdagar med sex månaders mellanrum;

- Bobbie Ann Masons “Nancy Culpepper”: kan man lita på BAM när behöver man en vardagslitteratur. Denna frammanade en ungdomssommar i Colorado och vid ett tillfälle tänkte jag att BAM:s noveller om Nancy eventuellt är en kvinnlig sida av “Stoner”-myntet;

- Salman Rushdies memoarer från fatwa-tiden, “Joseph Anton”: jag har aldrig läst någon av Rushdies romaner, men blev oerhört sugen efter “Joseph Anton”. Som memoar, tja, en bit självförhärligande (han har aldrig gjort något fel och har han det så har han genast lämnat exemplariska ursäkter som emottagits med vördnad och respekt), en bit irriterande (avskyr att läsa bedömningar av kvinnors utseende eller hur en man upplever att det känns för en kvinna som har varit (!) så attraktiv (!) att ev. genomgå masektomi,) och, som jag utbrast under läsningen: denna man kan verkligen hysa agg! På det stora hela dock fann jag “Joseph Anton” ett intressant nöje att läsa;

- Marguerite Duras “Anteckningar från kriget”: för att fortsätta på ovan inslagna väg fick Duras, ety det var oerhört länge sedan jag läste Duras, mig att känna mig som sjutton år gammal i juli. Det var med andra ord med stormande lycka jag återsåg detta praktfulla sätt att skriva. Jag vaggades in i “Anteckningar från kriget” och lyckades t.o.m. locka min man att lovsjungandes hetsläsa “Älskaren”;

- just nu läser jag David Mitchells “Black Swan Green” och äntligen the 1st movement i Anthony Powells romansvit “A Dance to the Music of Time” – ack, så jag tycker om en roman som tar sin tid och inte missar någonting, en roman att flytta in i.

4 Comments

Filed under bok

En halv sommarläsning i den korthet:

– Svetlana Aleksijevitjs “Kriget har inget kvinnligt ansikte”: extraordinärt fantastisk, så jag absolut avgudar den kvinnan Aleksijevitjs förmåga att samla, sålla och presentera skriftligen. (“Fast något personligt kunde man ju inte tänka på, när fosterlandet var i fara.”)

– Valeria Parrellas “Avskedsbrev”: för att inte tjata – så jag avgudar absolut den Parrella-kvinnans förmåga att lyfta Neapel varsamt in i bok bland kvinnans liv, bland Italiens samtid.

– Läser då och då ur Antoine Compagnons “En sommar med Montaigne” men måste sorgligen meddela att hellre borde jag ha läst Montaigne eller inte alls. Gör sig antagligen oändligt bättre som just radio.

– Marie Darrieussecqs “White”: för tusen år sedan föll jag handlöst förälskad Darrieussecqs “Suggestioner” och har sedan dess samlat ytterligare hennes romaner utan att läsa – därav inser ni behov av ikappläsning ur egna hyllans stjärnstoff – och nu “White”: alla litteraturers briljanter slipas den södra polens vind och ljus tills fräts våra ögon den bågade horisonts hav.

Leave a comment

Filed under bok

Den magra tid, den urholkade ö.

Första delen av året genomlevdes spik nykter, andra delen kommer att genomlevas utan inköp av litteratur ety egna hyllor sprängfyllda det gyllne stoff och stjärnfall av olästa mästerverk. Ergo återupplivar den s.k. futura-lista med eventuellt intressanta titlar under tiden.

Leave a comment

Filed under litt

Grigoriev & Björkman

SvD bjuder söndagsfestival: Maxim Grigoriev om det litterära Odessa och Anders Q. Björkman om Hans Fallada (“Så småningom lyckas han få anställning hos en potatisfirma i Berlin”).

Leave a comment

Filed under länktips

En fredagkväll i juni.

Jag vet inte om det var jag eller boken, men den sista tredjedelen av Whites “Inside a Pearl” fullkomligt älskade jag vanvettigt och fullständigt (vinterläsning på Île de Ré! M-C:s boxes! Genet och Daudet och Giono!). Vet inte huruvida eventuellt det blir en överdos att fortsätta sömlöst (om bara kunde jag hitta den i den gömma som är mitt travade, staplade hem) Kaplans “Dreaming in French”, eller är det äntligen dags för Aleksijevitjs “Kriget har inget kvinnligt ansikte”? Eller kanske äntligen, äntligen Håkanssons “Aldermanns arvinge”?

Leave a comment

Filed under bok